Längesen sist, jag vet. Förlåt för det! Jag har tagit paus från allt; plugg, politik och blogg. Jag tror att man behöver pauser ibland, där man stänger ute det man brukar hålla på med. Den energi som då finns när man kommer tillbaka är mäktig.

Och nu är det dags. När jag vaknade denna söndagsmorgon så kände jag för att skriva listor, köpa kurslitteratur och börja planera hösten. Jag älskar hösten. Det blir en nystart, en chans att börja om, starta upp, bli ännu bättre. Jag har börjat skissa på personliga mål. Allt ifrån att börja dagen med morgonpromenaden -varje dag- till att bli mer strukturerad i mitt plugg. Pepp!

I fredags så åkte jag, Elina och My ner till fina Annie i Helsingborg. Hon är en fantastisk värdinna och vi alla kände oss så upp-passade hela dygnet. Lyxig mat, bubbel, morgonpromenad, strandhäng och så fina vänner. En välbehövlig paus från jobbet. Här kommer en liten bildbomb från dygnet. 🙂

Började dagen på regionfullmäktige, dagen till ära var det allmänpolitisk debatt. Imorgon är det budgetdebatt. Spännande att sitta och lyssna på de olika talarna, analysera deras retoriska skicklighet och de politiska budskapen. Vi ifrån M skötte oss galant! Stuns i debatten, och kloka förslag. Bra jobbat! 😊

Sprang sedan in i några butiker för att hitta mig en midsommarklänning. Insåg ganska snabbt att utbudet inte riktigt föll mig i smaken. Lyckades ändå hitta en orange blåsa som jag skulle kunna ha på mig, i nödfall. Haha!

Nu är allt packat och klart inför hemfärd. Imorgon lämnar jag Växjö för sommarn. Nu är det Burseryd och familjen som gäller. Mysigt.

Hann även med en löptur i det underbara vädret. Strålande sol, folk som grillade utmed Växjösjön och härlig energi i benen. Bästa känslan. Inga bilder från turen, då jag unnade mig en mobilfri stund. 👌🏻

Kram Ida 

Superintressant besök på operationskliniken på Växjö lasarett! Duktiga kvinnor visade oss runt och vi fick se mycket. Svensk sjukvård är häftig tycker jag, att man för 1100 kronor (högkostnadsskyddet) kan få så mycket högkvalitativ vård, det är en otrolig lyx som man ofta glömmer bort. I Växjö har vi en väldigt bra operationsklinik och det ska vi vara stolta över.

Kunde såklart inte hejda mig, utan högg verksamhetschefen i fikapausen och ställde massvis med frågor. Hon berättade att man behövde fler operationssalar och att den största faktorn till att locka kompetent personal inte ligger i höjda löner, utan att kunna erbjuds ett attraktivt arbetsklimat där man kan utvecklas. Detta stämmer även överens med forskningen som görs inom området. Intressant.

Nu: gym! 👏🏻

Det är precis det jag utförde i helgen. Jag har nämnt att jag har ett extrajobb på Solbacken, och det var där jag var i helgen. Börja vid 14.00 på lördagen och sluta 14.00 på söndagen, det är en utmaning. Denna helgen gick det bra, fick sova ifrån 01.30-05.50. Lyx.

Direkt efter jobbet så bytte jag om och hoppade in i bilen. Plockade upp Elina och åkte upp mot Göteborg. Väl där så träffade vi vår barndomsvän Kajsa. Vi hade inte setts sen förra sommaren, och vi hade sååå mycket att prata om. Det blev ett besök fyllt av känslor. Skratt, tårar och massvis med kärlek. Vissa människor träffar man inte så ofta, men när man väl gör det, så är det som om man sågs igår. Precis så är det med Elina och Kajsa. Två helt underbara vänner, vilken förmån att ha er i mitt liv. <3

Åkte hem till Burseryd på kvällen, och imorse så drog jag vidare till Växjö. Känns inte som jag gör annat än sitter i bilen nu för tiden. Haha! Inte mig emot, gillar att köra bil.

Nu ska jag strax vidare mot ett studiebesök på operationsavdelningen på Växjö Lasarett. Spännande! Tror ni man får va försöksperson? 😉

Kram Ida

Igår var jag hos Elina för att rätta till frisyren. Jag klippte ju mig förra veckan men blev inte så nöjd. Elina hade förberett sig sjukt bra, hon hade bilder på förslag till frisyren och massa tankar och idéer. Vi kom fram till att satsa på tyngd framåt, tunna ur rejält bak och göra en “hair tatoo” över den rakade delen. Och såååå nöjd jag blev! Känner mig mycket tuffare. Nu är jag redo för sommarens fester. 😍

Mötte upp Viktor, Anna och Oliver på Massimo inne i stan. Käkade en smarrig getostpizza och drack ett underbart rött vin. Vi diskuterade framtiden och pladdrade på som vanligt.

När jag kom hem så slog jag en pling till min polare Johan. Efter fem minuter plingade det på dörren. Nu blir det mys med tända ljus, musik och te resten av kvällen. Nutid när den är som bäst. <3 

Jag har fått den största gåvan man som barn kan få, syskon. Att få växa upp med två underbara, jobbiga, glada, gnabbandes småsystrar, det är en förmån i livet.

Att bo tillsammans med sin syster, när man har flyttat hemifrån -det är helt fantastiskt. Ja, det är klart, ibland har vi skilda åsikter om hur saker och ting ska skötas. Men säg ett hushåll där man ständigt tycker lika? Exakt. Under de här två åren som jag och Josefine har bott tillsammans har vi växt tillsammans, som människor. Vi har utvecklats, fått ompröva våra värderingar, och lärt känna nya människor. Allt detta har vi gjort -ihop. Hon står mig så nära och jag har en gigantiskt respekt för hennes åsikter. Smart, kärleksfull och med skinn på näsan. Tack för att du orkar med en tok som mig. <3

Carro, jag är så otroligt stolt över dig. En mer mogen, stark och klok 16-åring får man leta efter. Att du nu slutar högstadiet (med betyg man kan drömma om) för att ge dig ut i gymnasiedjungeln, det är häftigt att se. Att få komma hem, krypa upp i din stora säng och bara mysa jämte dig, som när vi var små, det är systerkärlek det. Så klart är du först ut med att hitta ett stadigt förhållande, inte alls förvånande. Jag och Jossa får öka tempot om vi ska hinna gifta oss före dig. 😉

Jag är så glad över att ni alltid finns i mitt liv, och ni vet att jag alltid kommer att stå vid er sida. Vad som än händer. Kärlek.

Startade dagen med min sedvanliga gröt. 1 dl havregryn, 2 dl vatten, salt och ett knäckt ägg. Toppar med hallon och kokos. Så bra start på dagen. Hade även arbetslöshetsrapporten som bredvidläsning. Mer om den i ett senare inlägg.

Eftermiddagen har spenderats på Teleborgs slott. Otroligt vackert slott, och tänk att vi har det på campus. Vi serverades helstekt fläskkarré med rostad potatis och en smarrig sås. Mums! Vi fick sedan lyssna till en tjänsteman som pratade om vårdvalet, och dess utmaningar. Hur ska pengarna fördelas till de olika vårdcentralerna? Efter ålder på patienterna? Efter antalet diagnoser? Eller efter socioekonomiska förhållanden? Svåra frågor där vi blev lite klokare, men där också nya frågor växte fram.

Nästa vecka är det dags för budgetfullmäktige. I två dagar ska regionens budget diskuteras. Så spännande (hehe nördvarning, jag vet…). Jag sitter inte i regionfullmäktige men kommer att vara på plats för att lyssna in allas argument, och bilda mig en uppfattning om de andra partierna i regionen. För mig, som inte har varit med så länge, så är det ett lysande tillfälle för inlärning.

Strax ska jag in mot stan för att möta upp Oliver, Anna och Viktor för en bit mat och framtidsdiskussioner. Ska bli skoj!

Kram Ida

Har precis avslutat dagens träningspass. Fokus på bröst, biceps och triceps. Det absolut roligaste passet på hela veckan! Gymet var folktomt och ingen kö någonstans, kan det bli bättre? Fast det är klart, en snygging att spana på när man svettas kan ju vara motivationsröjande, det erkänner jag. 😉

Måste få ur mig ett irritationsmoment. Ja, jag själv är SKITDÅLIG på det, och det är inte bara jag. Det här med att svara ja eller nej när man blir inbjuden på fest. Jag har bjudit in till midsommarfest (weeih), och även flera dagar efter OSA-dagen så är det en majoritet som inte har svarat om de tänker dyka upp eller ej. Hur ska jag då kunna planera lekar, beställa mat och fixa allt inför the big party? Jag tog tag i problemet härom dagen, och skrev meddelande till alla som hade kryssat i “kanske” eller inte svarat alls. Även efter att man har fått ett personligt meddelande i sin inbox så är det vissa som inte har behagat att klicka i “kommer inte” eller ens svara mig. Jag blir så frustrerad. Om du känner dig träffad: skäms på dig!

Ja, jag är inte guds bäste barn, det ska jag inte säga. Så härmed så ger jag mig själv ett uppdrag. Ida, svara alltid på en inbjudan, och gör det i tid.

Tack för mig
Puss!